2011-10-28 Marknadsdag
Fredagen började med frukost i buffén. Den var helt OK med omelettkock och allt. Sedan var det välkomstmöte på ett grannhotell. Där kom vi i slang med en familj som nästan bor grannar med oss hemma och vars äldsta son går i samma skola som Sara och Calle. Mötet var annars mest reklam för Vings egna utflykter. Vi tackade nej till samtliga och sparade redan där flera tusen kronor. Nöjda med vår insats återgick vi till vårt hotell och intog solstolar på stranden. Våra tyresövänner anslöt och tog plats alldeles bredvid oss. Havet var obetydligt kallare än poolen, men vågigare och saltare. Det badades och solades intensivt med uppehåll för lunch ända till 3-tiden. På stranden kom det en tjomme med häst och Sara kunde förstås inte låta bli att köpa en halvtimmas ridtur.
Halvfyra mötte vi alla 8 upp utanför hotellet och bordade DJRatys jeep. 
På programmet stod en tur till Banjul och deras marknad. Vi stannade vid Arch 22, ett monument från revolutionen 1994 och besteg de säkert 1000 trappstegen till toppen.
Därifrån var det magnifik utsikt över hela staden. Efter att ha dokumenterat den åkte vi vidare till marknaden som bestod av mängder av stånd ihopträngda på en mycket liten yta. Varje ståndsinnehavare bjöd in oss till sitt hörn och tyckte att vi skulle handla av hans varor. Naturligtvis handlades det mängder av prylar som nästan uteslutande var onödiga, fast sporten är ju att pruta och då måste man ju handla om de accepterar ens skambud. Dessutom hjälpte vår guide till att övertyga "expediten" att gå med på våra förslag, när det behövdes.
När vi tyckte att vi var klara med shoppandet åkte vi hem och snabbvilade. Men innan det hann vi boka en guidad resa genom Gambia med DJRaty på söndag. Halvåtta kom sedan samme DJRaty och tog oss till staden Senegambia och till restaurangen AliBaba (det verkar alla restauranger heta för övrigt). Där beställde vi dryck och mat och medan vi väntade gick strömmen och var borta i en dryg halvtimma. Skenet av de då ditställda stearinljusen drog till sig mängder av små snytbaggsliknande varelser vilket var en smula obehagligt. När väl strömmen kom tillbaka försvann krypen och tillredningen av vår mat kunde fortsätta. Innan vi åkte hem hann en orkester börja spela harrybelafontelåtar.
Efter resan hem ville DJRaty ha hela 500 Dalasis vilket är en väsentligt högre prisnivå än den vi betalt tidigare. Men det är väl inte att förvånas över...
