adlersigambia

Klockan 8.30 hämtade DJ Ratty oss alla åtta. Först åkte vi till en krokodilpark där vi bland annat fick klappa den urgamla krokodilen Charlie. Hans yngre kamrater gjorde man klokast i att inte klappa. På vägen från parken bar det sig inte bättre än att vi körde över en get som tvärdog. Snabbt var någon framme och skar ett snitt i halsen för att tömma den på blod. Och runt vår bil blev det genast en stor hoper med människor som tjafsade med DJ Ratty om det var hans fel det som hade skett, eller getens. Som det verkade blev alla överens om att geten bar skulden och istället grälade man om vem som ägde rätten till köttet. Säkert 20 minuter blev vi stående. Nästa stopp var en djurpark. Vi gick säkert 2-3 kilometer genom en ganska vildvuxen terräng och såg en del djur, typ spindlar, gamar och termiter innan vi kom fram till apområdet. Här kunde man köpa jordnötter och bananer som barnen tyckte det var roligt mata aporna med. I en jättestor bur fanns det babianer och i en annan en annan sorts apor.



En bit därifrån fanns hyenainhägnaden. I den fanns sju åtta hyenor och över området cirklade massor med gamar, redo att hjälpa till med förtäringen av getter och kossor och annat som kastades in till hyenorna.

Efter ett otal apbilder åkte vi så vidare till något som hette Paradise Beach. Vägen dit var verkligen eländig och att färdas där i något annat än terränggående fordon var inte att rekommendera. Väl där åt vi en bit mat och solade och badade i halvannan timme. Här var vågorna större än vid hotellet. På vägen därifrån stannade vi vid en fiskeby där vi gick och tittade på dagens fångst. Hundratals människor hade samlats vid fiskebåtarna för att hjälpa till att ta hand om fångsten. Under hela promenaden följde ett tiotal 10-åriga pojkar oss på mycket nära håll. De var mycket närgångna och ville ha någon form av bidrag. Vi gav bort en penna och köpte dem en fotboll.

Det var inplanerat en paddelaktivitet i Lamin Lodge men klockan var så mycket så vi hoppade över den. Istället åkte vi tillbaka till hotellet. DJ Ratty hade där stämt träff med en fiskebåtsägare för förhandlin om priset på en fisketur imorgon tisdag.

Idag var det planerat att vi skulle på en tur Gambia Runt med vår guide. Men när vi vaknade hade Calle nära 40 grader i feber och istället för jeeptur till skogen vart det jeeptur till akuten. Diagnosen löd öroniflammation och när han väl fick örondroppar och del andra häxmedel gick febern ner och han blev snabbt bättre. Jag och Sara solade och badade istället.

Det kan vara på sin plats att beskriva hotellet. Kombo Beach heter det och ligger i ett hotellområde mellan ett träsk och havet. Vårt hotell ligger längs stranden men har även en liten pool. Vi bor i två dubbelrum som är ganska rymliga. Air Condition gör att temperaturen håller torra sköna 18 grader.

Tyvärr tog hotellets internetbiljetter slut och det kommer påfyllning först imorgon måndag, men nu har jag hittat ett grannhotell som har internetförbindelse. Lördagen fick bli en dag vid hotellet. Delvis på grund av att landet har anbefalt städdag den sista lördagen i varje månad. Mellan 9 och 13 denna dag är inga affärer öppna och inga taxibilar eller bussar kör. Alla skall ut och städa gator och torg. Fast vi slapp...

Istället började vi med strandläge. Våra tyresövänner anslöt. Vid elva inbjöds det till badmintonturnering. Grabbarna och jag hoppade med. Kristian och Calle bildade ett lag och jag teamade ihop med lekledaren. Jag och min partner sopade banan med de övriga lagen och avgick med seger. Kristian och Calle förlorade match om tredjepris.



Pris var valfri dricka i baren. Lunch åt vi på grannhotellet och tittade samtidigt på deras jättesköldpadda. För övrigt verkar det som att man inte har något hemma när lunchen beställs utan att man åker iväg och handlar vad som behövs när det väl finns en order. I varje fall tar det extremt lång tid för vissa restauranger att få fram maten. Men det smakar bra när det väl kommer. Och kostar alltid 300 Dalaser..

På eftermiddagen anordnades det strandfotboll och laguppdelningen var turister mot gambianer. Även den matchen vann mitt lag.

Calle fick ont i huvudet och gick och vilade. Misstänkt vätskebrist. Under ordninggörandet inför kvällen gick strömmen för jag vet inte vilken gång i ordningen, och var borta i som vanligt runt tio minuter. Och när den hade kommit tillbaka satt jag mig i vestibulen, skrev vykort och tittade på West Bromwich – Liverpool. Johan och Kristian anslöt. Middag åt vi på Boss Lady rakt över gatan. Det vill säga samma kök som serverat oss lunch. Inte heller nu gick det överdrivet snabbt att få fram rätterna. Efter maten tittade vi som hastigast på en afrikansk dansshow innan vi gjorde kväller.

 

Fredagen började med frukost i buffén. Den var helt OK med omelettkock och allt. Sedan var det välkomstmöte på ett grannhotell. Där kom vi i slang med en familj som nästan bor grannar med oss hemma och vars äldsta son går i samma skola som Sara och Calle. Mötet var annars mest reklam för Vings egna utflykter. Vi tackade nej till samtliga och sparade redan där flera tusen kronor. Nöjda med vår insats återgick vi till vårt hotell och intog solstolar på stranden. Våra tyresövänner anslöt och tog plats alldeles bredvid oss. Havet var obetydligt kallare än poolen, men vågigare och saltare. Det badades och solades intensivt med uppehåll för lunch ända till 3-tiden. På stranden kom det en tjomme med häst och Sara kunde förstås inte låta bli att köpa en halvtimmas ridtur.

Halvfyra mötte vi alla 8 upp utanför hotellet och bordade DJRatys jeep.



På programmet stod en tur till Banjul och deras marknad. Vi stannade vid Arch 22, ett monument från revolutionen 1994 och besteg de säkert 1000 trappstegen till toppen.



Därifrån var det magnifik utsikt över hela staden. Efter att ha dokumenterat den åkte vi vidare till marknaden som bestod av mängder av stånd ihopträngda på en mycket liten yta. Varje ståndsinnehavare bjöd in oss till sitt hörn och tyckte att vi skulle handla av hans varor. Naturligtvis handlades det mängder av prylar som nästan uteslutande var onödiga, fast sporten är ju att pruta och då måste man ju handla om de accepterar ens skambud. Dessutom hjälpte vår guide till att övertyga "expediten" att gå med på våra förslag, när det behövdes.

När vi tyckte att vi var klara med shoppandet åkte vi hem och snabbvilade. Men innan det hann vi boka en guidad resa genom Gambia med DJRaty på söndag. Halvåtta kom sedan samme DJRaty och tog oss till staden Senegambia och till restaurangen AliBaba (det verkar alla restauranger heta för övrigt). Där beställde vi dryck och mat och medan vi väntade gick strömmen och var borta i en dryg halvtimma. Skenet av de då ditställda stearinljusen drog till sig mängder av små snytbaggsliknande varelser vilket var en smula obehagligt. När väl strömmen kom tillbaka försvann krypen och tillredningen av vår mat kunde fortsätta. Innan vi åkte hem hann en orkester börja spela harrybelafontelåtar.

Efter resan hem ville DJRaty ha hela 500 Dalasis vilket är en väsentligt högre prisnivå än den vi betalt tidigare. Men det är väl inte att förvånas över...

2011-10-27

Upp med tuppen (03.45) och bilen till Benstocken. På bussen till terminalen upptäckte Calle att han hade tappat sin mobil. Efter fundering om lämplig åtgärd kom vi fram till att chansa på att den ligger i bilen och inte göra någon ansats till att spärra telefon och abonnemang. Innan uppkopplingsmöjligheterna försvann helt hade vi koll på Calles samtalssaldo och det verkade inte röra sig.

Växlade till oss motsvarande 7700kr i gambiska pengar och en knivsudd dollar.

Flygresan med Tomas Cook förflöt bra. Man visade ”I rymden finns inga känslor”. Vi gick ner i Las Palmas för ett tekniskt stopp, dvs tankning, besättningsbyte och städning. Lite spännande blev det när de fick avbryta landningen för att de plötsligt hade fått medvind. På andra försöket gick det dock bra.

Etappen Las Palmas - Banjul gick bra och när vi landade, nio timmar efter omordstigning på Arlanda fick vi erfara en enorm luftfuktighet och värme. Vi möttes av gambiska turistministern som tog i hand och hälsade oss välkomna.



Sedan vidtog bagagehämtning och bussning till vårt hotell Kombo Beach. Lite förbryllade blev vi av att personalen lyckade hitta exakt våra tre väskor och ta till våra rum så här i ingennamntagpåväskans tidevarv. 20 SKr var det värt i dricks.

På vägen mellan byggnaderna blev vi uppvaktade av en kille som erbjöd fågelsafari för €40 per man.

När vi hade klarat av formalia, som passuppgifter och kassaskåp, testade vi poolen.



Vattentemperaturen var nära fingervarm. Efter premiärbadet gav vi oss ut på jakt efter matsställe. Omedelbart utanför hotellområdet kom en snubbe fram till oss och erbjöd sig att vara vår ciceron. Han hette DJRaty (och hade visitkort vilket skall vara ett kvalitetsintyg). DJRaty promenerade oss till en alldeles utmärkt mellanbudgetrestaurang som serverade väl tilltagna portioner. 450 spänn för fyra bastanta rätter, 3 läsk och en flaska vin. När vi hade ätit klart kom DJRaty och hämtade oss i sin bil och körde hem oss.




Ännu har DJRaty inte begärt någon betalning för sina insatser. Han förväntar sig väl flera uppdrag, kan man tänka.

Till ackompanjemang av afrikansk dans satt jag mig och sammanfattade dagen. Internetuppkoppling under 1 timma kostar 25kr. Visserligen Wi-Fi men hastigheten är blygsamma 128 kb/s!



Gonatt!

Vaccinationer mot Gula Febern och Kolera är fixade. Återstår Malaria. Försöker rigga en dator med vilken Farfar kan följa resan. Nu äterstår bara att få datorn till Örebro...